Jag har börjat nörda Tre kronor på youtube, alla avsnitt ligger upp där. Vissa saker kommer jag ihåg mer tydligt och vissa hade jag helt glömt bort. En sak som jag tror alla som såg den serien kommer ihåg är bussolyckan. Det var säsongavslutningen på den tredje säsongen, året var 1995 och jag var 8 år. Igår var det första gången sedan dess som jag såg det avsnittet igen. Jag var nervös hela tiden och grät i förväg eftersom det var som hemskt att de inte visste vad som skulle hända. När jag var 8 år och såg det avsnittet hade jag svårt att förstå att Bimbo var död eftersom hon hade öppna ögon. Idag, ett antal år senare vet jag att man kan ha öppna ögon när man är död. Det syndes tydligt att hon inte skulle vakna upp igen.

När jag var hemma över jul pratade mamma och jag om varför jag ville se den där serien. När man är så liten borde man inte vara intresserad av otrohet och alkolism. Hon sa då att hon trodde det var ungdomarna som lockade. Men grejen är att jag ville vara Mimmi, vilket jag idag tycker är ganska konstigt!

I helgen fick jag för mig att jag ville byta program. Efter att ha fått reda på att de flesta som gått sociologiprogrammet arbetar på försäkringskassan eller arbetsförmedlingen blev jag less. De är klart att jag inte behöver det, men det finns ändå i tankarna. Jag känner att jag vill ha lite mer skit, lite mer problem, en annan sorts utmaning. Jag tror att socionom kommer att ge mig just detta! Nu är jag i valet och kvalet igen, hmm..

Jag har helt plöstligt tagit tag i min hälsa. Nu ska jag verkligen börja träna ordentligt och känna mig stark till sommaren. På onsdag ska jag prata med en dietiststudent och vi ska sammanlagt ha tre samtal om kost och hälsa. Känns spännande och ta reda på nyttiga alternativ.

Dessutom är jag nu med i ett forskningprojekt som jobbar för att förebygga folksjukdomar som hjärtproblem, allergier, depression och så vidre. På hälsokontroller kommer jag information om mitt blodtryck, kolesterol, fettfördelning i kroppen, hörsel, lugnfunktionm och massa mer saker. De känns ännu mer spännande.

Nu är jag pågång!

Jag har gjort en mapp på datorn som heter Socialpsykologi B och varje gång jag ska forsätta skriva på min rapport tror jag att den ligger i den mappen. Sen inser jag att jag inte är klar med a-kursen än. Jag har lite kvar, men bara lite. Imorgon ska rapporten lämnas in och det känns underbart! På måndag tag vi steget in i framtiden :)

Att jag alltid har så svårt att komma igång med träningen efter ledigheter. Innan jul tränade jag 3-4 gånger i veckan. Det gick på rutin att sticka till IKSU direkt efter seminarium eller föreläsning. Det var en självklarhet som jag bara gjorde. Under jul rörde jag inte på mig alls, jag gick till Ewa en gång. Nu hade jag så svårt att komma igång igen, det känns jobbigt och krångligt att ta med kläder till skolan. Idag var Annie och Maria sugna på ett mördarpass så jag tog tjuren vid hornen och hänget på. Jo, visst fuskade jag mig igenom vissa övningar men jag var med till slutet. Bara jag kommer igång känns det lättare, imorn blir det vattengympa. Invigning av min nya baddräkt! Nu är jagg taggad!

Grattis mamma på 51-årsdagen!