Sitter och smågråter lite över Anitas mejl men det är tillåtet tycker jag.
Jag bara önskar att du var här så jag kunde krama om dig och berätta hur allt känns!

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting,
medan natten fäller blåkalla skuggor här omkring.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej.
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.