En gång i tiden stod jag i Sparreholm och var jordens lyckligaste människa för att jag ägde en bil.
Jag var glad bara jag tänkte på den och när Carro och jag var på luffen längtade jag efter den.
Idag är jag inte lika lycklig. Den drar hur mycket bensin som helst, bromsarna krånglar, man måste stå och skotta parkeringen i hundra år för ett ens komma ut och han har ständigt en täcke av snö som man måste borsta bort.
Jag har tagit ett hemskt beslut idag, korven får inte följa med hem, han ska lämnas att dö i kylan!