December, herregud var har tiden vagen? Livet rullar vidare i Afrika och saker och ting borjar komma i sin ordning. Malningen ar nastan 100 % klar. Det blev hur bra som helst. Vart nyaste projekt var att skriva Amani,Tumaini, Upendo pa vagen. Det betyder fred, hopp och karlek pa swahili. Vi bytte ut tro eftersom det lat battre med amani, aven om den svenska oversattningen later lite dum. Vada dum? (internskamt som ska lasas pa dalmal)

Imorn aker jag till Ndaga och hanger lite. Ar ju egentligen ledig men tankte utnyttja tiden till max sa det blir att dra dit en svang och kramas med Carin och kaka ugali. Pa lordag ar deta vslutningenfest pa Simike (barnhemmet i stan) Vi ska inviga det nya rummet och samtidigt saga hejda till alla barn. Idag mamma och pappa har ni kopt 10 liter olja, en vaggklocka, 4-5 kilo rodlok och tillbehor till gardiner. Jag langtar tills ni ska se hela listan pa allt ni kopt!

Igar berattade for barnen pa Simike att mandag blir var sista dag Joseph svara snabbt "Are you crazy?". Det kandes tungt att saga det, tungt att veta att vi snart ska lamna alla underbara barn. Insag igar att det har utvecklars sa mycket under tiden vi varit har. Det ar en underbar kansla nar de ropar "Dada Jusefina" Dada=syster. Alla barnen kallar varandra for bror och syster och oss med. Frout Antonia som ar 16 ar, hon sager att vi ar hennes barn. Hon ar underbar, idag kom hon och bjod pa nybakat brod och sa vill hon alltid laga mat som vi gillar. Sotnot!

Natten var svartslagen. Vad sags om en mysig natt pa takterassen, kitekat, fullmane och tusentals stjarnor? Mer behover jag inte saga!

Ikvall ar grabbarna i uyole och vi brudar hemma i lagenheten. Tjej och grabbkvall liksom. Mysigt ska det blir! Vi ska laga middag och blir det val chips och choklad som alla andra dagar!

Sverige, vi ses snart!
Puss pa kinden!