Jambo!
Jag tror aldrig att jag nagonsin kommer att kunna forklara hur det ar har. det gar liksom inte att satta ord pa allt som hander runt omkring mig. Jag bestamde mig for att folja med jackie till det tredje barnhemmet som ligger pa landet. Dar finns absolut ingenting, ingen el, ingen dusch och toan ar bokstavligt talat ett hal i marken. Men de var liksom det som fick mig att verklige kanna afrika pa riktigt. tva ganger i veckan kommer 120 barn och ater lunch pa barnhemmet. Det bor egentligen 20 barn dar men det finns 517 foraldralosa barn i byn sa det vill kunna hjalpa alla. Iallafall, nar vi kom dit i mandags var det dags for 120 barn att ata lunch. Det kryllade av barn som trangdes for att fa mat. Da var det forsta gangen jag verkligen sag inneborden i uttrycket "at upp maten, tank pa barnen i Afrika".
Pastor visar oss runt och vi far halsa pa massor med folk. De tanker att ju mer vi far se desto mer kommer vi beratta for er dar hemma om det sa vi tillsammans kan hjalpa! Vi var aven pa begravning for ett av barnens mormor. Det var oppen kista och det var laskigt eftersom det bara var min andra begraving i hela mitt liv.
Idag komma vara vanner ut till byn sa akte vi pa utflykt. Vi gick i djungeln, upp pa ett berg och sag ut over en sjo som fanns hogst upp. Helt sjukt faktiskt! Nu ar vi tillbaka tva natter for att umgas med de andra och sa. Imorn ska jag troligen med de andra till det barnhemmet jag var pa forst. De ska bli kul att traffa de barnen och krama om Mama. Hon ar sa sot var mamma :)
Ikvall ar planen att ga ut och kaka och dricka lite ol. Kanner for att kla upp mig, men har inget att kla upp mig med. Far ta nat som inte ar skitigt liksom. Men ska val sminka mig lite iallafall, det blir andra gangen pa hela resan :) Man ar ratt van att se ut som skit, och det kanns som att de inte spelar nagon roll. De finns ju varre saker om man sager sa!
Tack for alla kommentarer, de ar alltid lika kul att ga in och titta.
Ta hand om varandra!
Manga pussar och kramar Jossan
Fan va grymt! Jag tittar upp mot stjärnorna ibland så att vi har nåt gemensamt men trots att du är på andra sidan jorden så har jag ingen tid för den bara springer iväg och snart är det tenta på en bok jag knappt öppnat men det positiva är att det snart är det jul i den här takten. Jag saknar att inte kunna ringa dig och diskutera världsproblem. All min kärlek
jag var på begravning idag, det var tungt, men det känns ändå skönt på något sätt, ett avslutande farväl liksom. ingen tatueringstid bokad än, patrik har inte hört av sig, men du vet ju hur han är :P längtar efter att se bilder, funkar nya kameran bra föresten? :) puss & kram
Det är helt underbart att gå in på bloggkoll och se att du har uppdaterat :) Det låter helt underbart, som att du gjorde rätt beslut! Jag saknar dig, jag saknar att berätta allt för dig och jag saknar att ha dig nära. Men snart är det jul och fy fan vad vi ska prata då :) <3
Sköt om dig och fortsätt väx :)
Jag sitter här och försöker föreställa mig hur du har det och hur det ser ut. Men det går liksom inte. Är så kul att läsa din blogg o höra att det är bra med dig. Vi saknar dig här hemma :) Nu har jag fått fast tjänst 75% på Jula och så har jag sökt ett annat jobb oxå. Så det känns skönt. Hoppas tiden går fort fram till jul så att vi kan ha mysiga filmkvällar snart igen. Du har en hel del filmer att se sen! Många kramar från Etown
Jag går in varje dag och håller tummarna för att du har uppdaterat och jag blir så glad när du har gjort det. Jag tänker på dom där faddergalorna som brukar vara på TV, när man får se klipp när Agneta Sjödin eller någon helylle kändis går runt i afrika och tittar hur dom verkligen lever. Så ser jag dig just nu. Jag blir imponerad och beundrar dig! Kram kram =)
Jag blir tarogd av att lasa det ni skriver. Det ar liksom tomt att vara har utan nagon man kanner fran borjan. Men det ar kul att borja om pa nytt. Det behover jag liksom. Skont att hora att ni har det bra dar hemma. Saknar att inte kunna beratta allt som hander har. Ta hand om er! Puss
Vilken fantastisk grej det är du gör Josse! Jag är så imponerad. Det måste vara en otrolig upplevelse! :) Försöker föreställa mig hur allt ser ut där, men det går liksom inte... man måste vara där! Följer ditt bloggande, och mamma sitter alltid bredvid medans jag läser högt. Saknar dig här i Sverige! Många kramar Linda och resten av familjen
