Jag skulle kunna skriva jordens längsta inlägg om hur allt känns i magen och hjärtat. Men jag är liksom för hög på livet för att ens kunna samla mig och berätta allt. "Jag är hög nu sen den dagen när du kom" som Lasse skulle sagt. Imorgon när jag går och lägger mig i min säng hemma i Malmköping kommer jag antagligen att inse att allt det här faktiskt är på riktigt. Det här är verkligheten. Men verkligheten är inte alltid så verklig, det mest overkliga var att du låg bredvid mig när jag vaknade i morse. Jag trodde att jag drömde, men det var sant.. Tack för att du finns!