Varför blir jag inte förvånad?
Ringde tandläkaren i morse och sa att jag ville komma dit eftersom jag misstänkte ett hål i en tand. Hon sa att jag kunde komma redan på eftermiddagen så de var skönt. Eftersom det var första gången jag va där var de tvungna att lägga in informationen om mina tänder i datorn. Bilden över tänderna är finare i Malmköping. Ni vet hur den ser ut? Här var det bara en lång rad av tänder. Jovisst var det hål också, fem stycken dessutom och inte i den tanden som jag trodde det var. Typiskt!
Undersökning + fem lagningar = 3500 kr!
Det blir inte alltid som man tänkt sig, idag känner jag för att tröstäta!
Får jag lov?
Det här är en riktigt dansvecka. Det är svettigt, kul, jobbigt och ger träningsverk i benen, underbart.
Måndag: Aerobic dance
Tisdag: Zumba
Torsdag: Afro
Fredag: Vi firar Sara och dansar natten lång!
Se upp för dårarna!
Jag tänker ofta på vad jag ska ta med mig för kläder till Tanzania nästa gång, kläder jag inte längre behöver, kläder som gör någon annan varm och lycklig. Men när blir denna "nästa gång"? Jag vill åka nu, jag vill krama om de små livet och finnas till för dem. Men grejen är att det inte kommer att hända imorgon, när ska man ha tid att åka? Jag känner mig som pappan i Se upp för dårarna. När ingen ser gör han rörelser och mumla medicinska termer för sig själv. Han drömmer om en förändring, något som till slut går i uppfyllelse (förlåt till er som inte sett filmen men hade tänkt göra det). När går min dröm i uppfyllelse, när får jag åka dit med väskan full av saker som är överflödiga för mig men nödvändiga för andra?