Jag tänker ofta på vad jag ska ta med mig för kläder till Tanzania nästa gång, kläder jag inte längre behöver, kläder som gör någon annan varm och lycklig. Men när blir denna "nästa gång"? Jag vill åka nu, jag vill krama om de små livet och finnas till för dem. Men grejen är att det inte kommer att hända imorgon, när ska man ha tid att åka? Jag känner mig som pappan i Se upp för dårarna. När ingen ser gör han rörelser och mumla medicinska termer för sig själv. Han drömmer om en förändring, något som till slut går i uppfyllelse (förlåt till er som inte sett filmen men hade tänkt göra det). När går min dröm i uppfyllelse, när får jag åka dit med väskan full av saker som är överflödiga för mig men nödvändiga för andra?