Idag satt Sara och jag och pratade om livet och meningen med det. Vi pratade om vad det är som gör oss lyckliga, om det är att äga saker eller att uppleva det världen har att erbjuda. Jag sa att jag ibland brukar tänka på att när jag dör kommer det vara upplevelserna som jag kommer ihåg. Det finns ingen möjlighet att ta med sig släpvagn till himmelen. Vi pratar om allt som är överflödig och vad som egentligen är nödvändigt. Att vi vill ha vissa saker för att exempelvis känna oss fina eller saker som gör att hemmet blir mer trivsam. Eller funktionella saker som jag vardagen lättare att leva. Just när vi diskuterar allt detta får jag ett sms av en god vän som säger att hon har en ny iPhone 4 vit i sin hand. Jag känner hur avundsjukan växer, jag vill också ha en vit. När jag tänker efter är det just detta vi precis pratat om, att vilja ha något vi inte behöver. Jag behöver ingen vit, jag har ju en svart. Exakt hur mycket lyckligare skulle jag bli av att byta ut min svarta mot en vit? Exakt hur mycket lyckligare skulle jag bli av att lägga de femtusen kronorna på den semester jag och Tobias planerar att göra i juli? Att uppleva något med den vackraste människa på denna jord är bra mycket mer värt än köpa en ny iPhone, bara för att färgen inte duger. En färg är bara en färg!