En gång i tiden stod jag i Sparreholm och var jordens lyckligaste människa för att jag ägde en bil.
Jag var glad bara jag tänkte på den och när Carro och jag var på luffen längtade jag efter den.
Idag är jag inte lika lycklig. Den drar hur mycket bensin som helst, bromsarna krånglar, man måste stå och skotta parkeringen i hundra år för ett ens komma ut och han har ständigt en täcke av snö som man måste borsta bort.
Jag har tagit ett hemskt beslut idag, korven får inte följa med hem, han ska lämnas att dö i kylan!

Många exempel finns. Göta kanal 2 är ju värdelös. Step up 2 duger. Men det värsta av allt: det finns ju fem Sawfilmer, när ska de ge sig? Varför jag börjar surra om de här just nu är för att jag sitter i Sälen och är inne på min andra säsong. Jag hade lite ont i magen första veckan, det var jobbigt att Chrille inte är här. Tankarna snurrade om uppföljaren av en film och allt de där. Nu har jag tänkt en gång till och lugnat ner mig några hg.

Första säsongen är något jag aldrig kommer att glömnma och tillsammans skapade vi minnen för livet. 
Men allt de där var då, jag är inte här för att börja om på ruta ett och uppleva allt de där igen.
Jag är här för att skapa nya minnen och uppleva nya saker. 
Jag är lycklig att vara här