Idag har det snöat som bara den. Chrille var helt lyrisk och var tvungen att springa till fönstret en gång i halvtimmen för att se hur mycket snö det var på bilen. När vi åkte hem till Malmköping låg de tre bilar i diket och folk körde 40-50 km/h. Själv tycker jag det var lite överdrivet även om det var rätt läskigt.

När vi kom hem till Malmis åkte vi runt lite och hämta grejer. Besökte Helén på Generalshöjden för att hämta med andra ord. Nästa besök var hos Ulla på kvarngatan, hon ville inte att min bok skulle ligga där och skräpa längre :) Det var trevligt att komma hem dit igen, knacka och sen bara gå in. Precis som vanligt. Vi tittade även in i Anitas gamla rum, lite förändringar hade gjorts, taket är numera vitt och rummet har fått en lite ljusare lyster. (försöker låta proffsig inom inredning) haha.

3 dagar kvar!

• Jag är lycklig att Ewa är hemma, jag får något att göra och hon förgyller mitt liv! Tack <3
• Jag jobbar min sista dag på Tempo på tisdag, jag inte kommit hur på det känns än. Men det är overkligt!
• I maj ska jag se mig om i världen, Norge, Tallinn, Växjö och Örebro!
• Jag är lycklig att jag åker till Sälen om 6 dagar och får tillbringa mycket tid med Alex, Carro och Hanna!
• Jag är lycklig att jag har Christofer <3
• Jag saknar Anita och längtar till hon kommer till mitt vinterland. Då är´e fest!
• Jag tänker inte så ofta på meningen med livet längre och väntar inte på tåget som ska ta mig härifrån, jag gillar läget!
• Jag har köpt nya skor och lämnar därrmed tillbaka de jag köpte förra veckan, yees. 550 kr +
• Jag har börjat packa ner mitt liv i väskor och jag gillar det!
• Jag tänker ibland på att Eurotrip 2008 är ett minne för livet. Tack Carran!
• Hanna, jag saknar att du inte finns vid min sida varje dag! Socionom i Örebro 2009?
• Det här är slutet på resan och början på en ny. Om 6 dagar drar jag och kommer förhoppningsvis inte tillbaka till mitt gamla flickrum igen. Det är min fira väg ut och det gör mig lycklig!

I samma sekund som vi gick ur bussen precis utanför dörren till barnhemet slås dörren upp och en liten flicka kommer utspringande, ropar Pappa och kastar sig i armarna på Leif. Redan då förstod jag att det här skulle bli en känslosam resa.

Inte långt därefter träffade vi lillasyster som var glad att se oss. Jag kände igen henne på långt håll även om hon såg så liten ut, min lilla syster. Hon frågade om Pappa också skulle komma till Ryssland, men jag förklarade med teckenspråk att han jobbade. Det är ju inte så svårt att förklara snickare med gester, värre hade det väl varit om han var medicinforskare eller nåt sånt. Med hjälp av sina kompisar räknade Natalia upp vår famij i Sverige. Så sa hon: Mamma, Pappa, mormor, morfar, syster, bror och Natalia. <3

Tankarna går runt, runt när man ser dessa barn i den situstion de växer upp i. Från de allra minsta som kanske är tre år till de ungdomar som går ur skolan till våren och ska flytta från barnhemmet. Jag tror att de har det bra där, barnhem 55 är det bästa i Moskva och det märktes faktiskt. Jag blev posivit överraskad och glad för barnens skull.

Det finns några barn som jag skulle vilja ta hem till sommaren, förutom lillasyster så är det tre barn jag fastnade för och mamma ytterliggare ett annat. Så om vi fick välja skulle vi ha fem sommarbarn nästa år, men det går ju inte.

Jag är glad att jag fick se hur min lillasyster och många av hennes kompisar växer upp. Jag har lämnat en spännande och nyttig resa bakom mig och går nu mot nya äventyr. Om 19 dagar åker jag till Sälen!

"Det är lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot"