Jag är som en gammal pensionär i min rygg, hur ska det blir när jag blir 85?

Som vanligt kan inte allt vara frid och fröjd eftersom jag är jag. Sjävklart ska jag lyfta ett paket igår på jobbet och det säger typ pang i mibn rygg. Verkligen lyckat. Jag fick gå hem från jobbet och åka till E-tuna där en naprapat fick knäcka tillbaka den. Jag är fortfarande sned. Nanny skrattade lite åt min vackra hållning och jag förstår henne.

Igår var jag hos Nanny, vi kollade på Masjävlar och åt popcorn. Jag kan ju inte säga att jag sett filmen innan eftersom jag sov som vanligt. Eller jag tror jag och Tobbe satt och snackade igenom hela filmen. Jag valde att ge filmen en andra chans och jag har inte ändrat min uppfattning. Den är inge vidare. Jag hatar filmer som man tror ska vara rolig och sen är den helt tragisk. Det som skulle vara kul i filmen var att en man bodde hemma hos sin mamma när han var 37. Sånt är  ju bara hemskt. Stackarn.

Utgång ikväll - Nykter

Thailand, 3 dagar kvar...

Idag har jag äntligen sett på den 13:e och sista Wallanderfilmen. Det var verkligen slutet, inte för att jag gillade det speciellt mycket. Men det känns verkligen som om det inte går att få ut mer av serien. Filmen var hemsk, alla grät, jag, Linda och Kurt grät tillsammans. Den måste verkligen ses. 

Idag har även jag och Mamma ätit lunch på Ottilia. Verkligen trevligt. Det blev en grillad baguette och te. Jag försöker nämligen hålla mig borta ifrån sötsaker. Annars skulle jag ju tagit en stor jävla paj med vanlijsås och struntat i att det var lunch vi skulle äta.  

Funderar över utgången på lördag. Kan inte dricka eftersom jag äter medicin. Ska jag hänga med ändå?
Kommer inte på något annat jag kan göra på lördag. Då är jag nog heller nykter på krogen än sitter hemma själv. Eller?

Ia tsu-tsa, parivikkai vailan,
Tikkai villan titstandum!
L'laa dipi depi della ruppathi rupiran,
Kuriikan kukkaja kirikango!

Hra-tsa-tsa, ia ripi-dapi dilla
Barits tad dillan deh lando.
Aba rippadta parip parii
Ba ribi, ribi, ribiriz den teahlando.

Ia barillaz dillan deiallou,
Ara va reve-reve revydyv dyvjavuo:
Bariz dah l'llavz dei lando,
Dabaoke dagae dagae due due dei ia do.

Jag är ju inte den som är känd för att ta med mig lite saker när jag ska åka bort. Just nu ligger allt som kan tänkas följa med på soffan. Nu gäller det bara att ta bort det som är onödigt, men hur lätt är det?

Det jag hittills tagit bort är två toppar och en kjol. Jag är faktiskt stolt :)
Jag hoppas att det blir mer under dagen. Jag har ju torts allt vandrat till kebnekaises topp, då hade jag nog inget onödigt i väskan över huvudet taget. jag får nog tänka lite i de banorna, det hjälper kanske lite :)

 

Jasså, sjukan verkar inte gå över. Det blir bara värre. Det värsta är nog att jag inte har råd att hämta ut medicinen så jag måste vänta till mamma kommer hem och ger mig pengar. Det kan hon väl inte neka ?!

Igår jobbade jag, mamma och Anders Johnsson (Ewa, du vet din kompis?) i malmabacken. Vilken tur att vi var så många eftersom det var riktig rusning. Det var svårt att hinna med. Liften stannade faktiskt inte en ändå gång, vi sålde lifkort för 25 kr och löste ett mot en sponsor-kupong. Kioskkassan slutade med en total försäljning på 228 kr, vilken kväll :)

Lars Winnerbäck, min gud, kung och hjälte.
Allt jag känner inom mig går att hitta i någon av hans texter.
Det spelar ingen roll vad det är, sorg, lycka, ångest eller bara förvirring.
som det här till exempel: och nånstans där blev jag den jag är
För det är ju precis så det är.

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre

Det är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans     
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans...


Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans...