Tack!
Tack Anita för att du fixat min design.
Förnyelse är en del av livet!
Kärlek
Bra helg!
Det här kommer bli en bra helg. Ikväll har Maria varit här och vi har haft fredagsmys, film och fruktsallad. Imorn är det ett år sedan jag och min älskade bestämde att vi ville dela livet. 365 dagar, det ska firas hela dagen. Sist men inte minst har underbaraste Alexandra vägarna förbi Ersboda på söndag, mys och sleepover. Sa jag att den här helgen kommer bli bra?
Nu går jag och lägger mig och väntar på att mannen ska komma inranglandes!
God natt
32 liter eller 32 kg?
Igår när jag var på gymet hörde jag två tjejer prata om ryggsäckar. Den ena tjejen sa till sin kompis hon hade köpt en ny ryggsäck som rymde 32 liter. Kompisen svarar att hon tycker att de är konstigt att mäta väskor i liter, de är ju inte direkt så att man häller i vätska i dem. Man borde helt enkelt prata om kg istället.
Okej, vi säger att väskan rymmer 32 kg. 32 kg bananer? 32 kg skinka? Men man lär ju inte få ner 32 Kg skumtomtar!
Detta kankse är ett oviktigt inlägg, men vilket inlägg är inte det?
Biff!
Instruktören på Stepmuskel igår var en såkallad biff, hon hade en väldigt vältränad överkropp. Jag vill och hoppas att jag ska kunna träna hårt fram till sommaren nu och bli fit. Grejen är att jag är för lat för att fixa till det. Jag kommer på mig själv att välja de lättare alternativen på träningen, lätta hantlar, låg stepbräda och max nivå 10 på crosstrainern. Om jag ska bli vältränad måste man ju satsa lite. De här håller inte!
Konsumtionen har ingen gräns
Jag har kommit in i nån shoppingperiod. Jag köper inte allt jag ser utan går mest och tänker på allt jag vill köpa. Jag vill köpa nya saker hem, gardiner, krukor,överkast, mattor osv. Jag känner att jag behöver fixa håret som har sett bättre ut än vad det gör nu. Jag känner för att shoppa sommarkläder, snygga adidasjackor och en sjukt snygg rosa adidasväska. Fram till i helgen ville jag även köpa nya träningskläder, men något hände. Det var min födelsedag :)
Jag fick jättefina träningsbyxor av min älskling och kände att jag behövde få en bättre stil när jag nu hade snygga byxor. Jag köpte två träningslinnen till mig själv i present. När jag gick förbi ett bord med skor så såg jag ett par skor som var rea på, tittade på storleken och insåg att de var meningen att jag skulle köpa dem. Jag gjorde det för pengarna jag fick av mamma och pappa. Så nu har jag en helt ny outfit. Jag känner mig som en tönt som måste köpa allt nytt bara för att det inte passar med de gamla skorna eller nåt 30-kronorslinne från lager 157.
Tillbaka till böckerna, sen tagga för Stepmuskel kl 17!
Puss å hej
Det var länge sen jag var 8 år!
Jag har börjat nörda Tre kronor på youtube, alla avsnitt ligger upp där. Vissa saker kommer jag ihåg mer tydligt och vissa hade jag helt glömt bort. En sak som jag tror alla som såg den serien kommer ihåg är bussolyckan. Det var säsongavslutningen på den tredje säsongen, året var 1995 och jag var 8 år. Igår var det första gången sedan dess som jag såg det avsnittet igen. Jag var nervös hela tiden och grät i förväg eftersom det var som hemskt att de inte visste vad som skulle hända. När jag var 8 år och såg det avsnittet hade jag svårt att förstå att Bimbo var död eftersom hon hade öppna ögon. Idag, ett antal år senare vet jag att man kan ha öppna ögon när man är död. Det syndes tydligt att hon inte skulle vakna upp igen.
När jag var hemma över jul pratade mamma och jag om varför jag ville se den där serien. När man är så liten borde man inte vara intresserad av otrohet och alkolism. Hon sa då att hon trodde det var ungdomarna som lockade. Men grejen är att jag ville vara Mimmi, vilket jag idag tycker är ganska konstigt!
Socionom?
I helgen fick jag för mig att jag ville byta program. Efter att ha fått reda på att de flesta som gått sociologiprogrammet arbetar på försäkringskassan eller arbetsförmedlingen blev jag less. De är klart att jag inte behöver det, men det finns ändå i tankarna. Jag känner att jag vill ha lite mer skit, lite mer problem, en annan sorts utmaning. Jag tror att socionom kommer att ge mig just detta! Nu är jag i valet och kvalet igen, hmm..
Vad hände?
Jag har helt plöstligt tagit tag i min hälsa. Nu ska jag verkligen börja träna ordentligt och känna mig stark till sommaren. På onsdag ska jag prata med en dietiststudent och vi ska sammanlagt ha tre samtal om kost och hälsa. Känns spännande och ta reda på nyttiga alternativ.
Dessutom är jag nu med i ett forskningprojekt som jobbar för att förebygga folksjukdomar som hjärtproblem, allergier, depression och så vidre. På hälsokontroller kommer jag information om mitt blodtryck, kolesterol, fettfördelning i kroppen, hörsel, lugnfunktionm och massa mer saker. De känns ännu mer spännande.
Nu är jag pågång!
Snaaart!
Jag har gjort en mapp på datorn som heter Socialpsykologi B och varje gång jag ska forsätta skriva på min rapport tror jag att den ligger i den mappen. Sen inser jag att jag inte är klar med a-kursen än. Jag har lite kvar, men bara lite. Imorgon ska rapporten lämnas in och det känns underbart! På måndag tag vi steget in i framtiden :)
Träning!
Att jag alltid har så svårt att komma igång med träningen efter ledigheter. Innan jul tränade jag 3-4 gånger i veckan. Det gick på rutin att sticka till IKSU direkt efter seminarium eller föreläsning. Det var en självklarhet som jag bara gjorde. Under jul rörde jag inte på mig alls, jag gick till Ewa en gång. Nu hade jag så svårt att komma igång igen, det känns jobbigt och krångligt att ta med kläder till skolan. Idag var Annie och Maria sugna på ett mördarpass så jag tog tjuren vid hornen och hänget på. Jo, visst fuskade jag mig igenom vissa övningar men jag var med till slutet. Bara jag kommer igång känns det lättare, imorn blir det vattengympa. Invigning av min nya baddräkt! Nu är jagg taggad!
Grattis mamma på 51-årsdagen!
Varför?
Varför läser jag bloggar när jag under läsningen sitter och tänker: Men herregud, spänn av?
Varför ska jag bry mig? Varför ens läsa?
Det kankse är jag som borde spänna av :)
Telia is the shit!
När jag var 13 år köpte min familj en gemensam mobil med ett comviq kontantkort. Eller ja, mobil och mobil, den kan man verkligen kalla tegelsten. När jag köpte en gammal mobil av en kompis övertog jag numret helt och det blev mitt eget. När jag var 17 år var det dags för mig att uppgradera mig till ett comviq abonemang, jag flyttade över numret gratis. Några år senare ringer en försäljare och övertalar mig att byta till tre, flyttar även denna gång över numret helt gratis. När jag ytterligare några år senare vandrar runt på Stockholms gatar, vandrar jag även in i en telenor butik och plöstligt står jag där med ett telenorabonemang. Jag flytar givitvis över mitt gamla nummer utan kostnad. Ett år senare lyckas en telenorförsäljare pracka på mig ytterligare ett telenorabonemang, så under ett års tid hade jag två abonemang och två nummer. När det tidigare abonemanegt gått ut flyttade jag över mitt vanliga nummer till det nya abonemanget, givetvis kostade det ingenting. För två månader sen bestämde jag mig för att byta till Telia, gör en nummerflytt och får en faktura på 250 kr. Underbart, härligt och helt fantastiskt!
Var tog motivationen vägen?
Nu är jag less, less och ännu mer less. Behöver komma hem till Malmköping och ladda om batterierna. Jag orkar inte läsa en enda rad till och nu är vi inne på mördarveckan. Mycke att läsa och mycke att fixa innan det är dags att sätta sig på flyget hem. Jag känner inte för att göra något alls, inte plugga och inte träna. Men på något sätt får jag det ändå gjort. Jag vill känna mig motiverad till det, hoppas på att göra det efter julen!
Är detta avgörade för min framtid eller inte?
Jag blir så trött på mig själv när jag har svårt för att bestämma smågrejer. Det kan handla om: ska jag träna imorn eller inte? Om jag tränar, vad ska jag träna? Ska jag ta med datorn till skolan eller inte? Men herregud Öhlin, de är väl bara att ta ett snabbt beslut och köra på det. Jag förstår inte vad som är problemet. När jag ska fatta ett svårare beslut är det inte alls lika problematiskt. Sånt som har förändrat hela mitt liv till exempel, börja jobba i Sälen, åka till Tanzania eller börja plugga i Umeå! Nästa gång jag har svårt att besluta något ska jag ha det i tanken, då hoppas jag att jag inte gör en stor grej av en liten!
Varför blir jag inte förvånad?
Ringde tandläkaren i morse och sa att jag ville komma dit eftersom jag misstänkte ett hål i en tand. Hon sa att jag kunde komma redan på eftermiddagen så de var skönt. Eftersom det var första gången jag va där var de tvungna att lägga in informationen om mina tänder i datorn. Bilden över tänderna är finare i Malmköping. Ni vet hur den ser ut? Här var det bara en lång rad av tänder. Jovisst var det hål också, fem stycken dessutom och inte i den tanden som jag trodde det var. Typiskt!
Undersökning + fem lagningar = 3500 kr!
Det blir inte alltid som man tänkt sig, idag känner jag för att tröstäta!
Får jag lov?
Det här är en riktigt dansvecka. Det är svettigt, kul, jobbigt och ger träningsverk i benen, underbart.
Måndag: Aerobic dance
Tisdag: Zumba
Torsdag: Afro
Fredag: Vi firar Sara och dansar natten lång!
Se upp för dårarna!
Jag tänker ofta på vad jag ska ta med mig för kläder till Tanzania nästa gång, kläder jag inte längre behöver, kläder som gör någon annan varm och lycklig. Men när blir denna "nästa gång"? Jag vill åka nu, jag vill krama om de små livet och finnas till för dem. Men grejen är att det inte kommer att hända imorgon, när ska man ha tid att åka? Jag känner mig som pappan i Se upp för dårarna. När ingen ser gör han rörelser och mumla medicinska termer för sig själv. Han drömmer om en förändring, något som till slut går i uppfyllelse (förlåt till er som inte sett filmen men hade tänkt göra det). När går min dröm i uppfyllelse, när får jag åka dit med väskan full av saker som är överflödiga för mig men nödvändiga för andra?
Sant
Bara ömsesidigheten i en relation får den att bestå
Sånt är livet!
Idag föll den första snön = bra
Min mobil är trasig = mindre bra
365 dagar
För ett år sen stod jag på Dar es Salaams flygplats i Tanzania, såg mig omkring och tänkte "Vart ska jag ta vägen nu då?" Då ser jag en viting (muzungo) som jag inte visste att det hette då komma gående mitt bland alla mörka män och kvinnor. Jag kände en lättnad i kroppen av att se någon jag kände igen och sa till mig själv "där är han". Denna "han" kommer fram till mig, sträcker fram handen och presentera sig som Tobias. Då visste jag inte att jag ett år senare skulle kalla denna person för min sambo. Tack för att du finns, jag älskar dig!
